Medlemsfrågor
Som en tjänst till våra medlemmar så finns vi tillgängliga att svara på frågor både via mail och telefon. Vissa frågor som vi inte själva kan svara på skickar vi vidare till jurist och psykolog för rådgivning. Här publicerar vi ett urval av de frågor vi fått in, tillsammans med svaret. För att underlätta så har vi sorterat in frågorna i olika kategorier.
Obs: notera att lagar, arbetssätt, forskningsresultat, etc ständigt förändras. De svar som finns publicerade här gällde vid tidpunkten då frågan ställdes och svaret kan alltså förändras med tiden.
Fråga psykologen
Vi är glada att presentera Modigo som ny psykolog hos oss på FaCO. Ställ just dina frågor genom att skicka ett mejl till familjhemsnytt@faco.nu
Berätta om Modigo!
– Vi är en psykologmottagning och vårdgivare med specialistkompetens inom neuropsykiatri. Det betyder att vi jobbar mest med utredning och behandling av ADHD och autism – för barn, ungdomar och vuxna. Vi startade 2014 och är idag över 100 psykologer och läkare i Lund, Göteborg, Sundsvall, Stockholm och digitalt.
När kan man vända sig till Modigo?
– Om man har en misstanke om ADHD/ADD eller autism – hos sig själv eller sitt barn – kan vi hjälpa till med utredning. Man kan också vända sig till oss om man behöver hjälp av psykolog, till exempel vid problem med sömn, relationer, skola, psykisk ohälsa eller något annat. Man kan också få stöd i sin roll som förälder eller anhörig. Många av våra tjänster är digitala så vi kan hjälpa till oberoende av var i landet man bor.
– Via vår digitala systerklinik ADHD Care kan personer med diagnostiserad ADHD/ADD få hjälp av läkare med medicin.
Vilken slags frågor kan man ställa till Modigo i Familjehemsnytt?
– Vi ska försöka svara på det mesta inom psykologins område! Hos oss arbetar bara legitimerade psykologer med flera års erfarenhet. Vi ska slå våra kloka huvuden ihop och göra vårt bästa för att ge bra svar på just det ni vill veta. Vi är glada att få hjälpa till i det här sammanhanget.
Trauma
Fråga:
Skador på hjärnan hos barn som varit rädda, kan
dessa skador på hjärnan repareras? Vårt barn kom till oss,
10 v. gammal, helt avstängd och helt utan anknytning.
Svar:
När jag läser din fråga ser jag att du har kunskap om att traumatisering påverkar hjärnans utveckling. Jag ser också den oro som lyser mellan raderna. Hur stor är skadan? Kan den läka? Hur ska det gå för mitt barn?
Det nyfödda barnets hjärna är fantastisk och komplex men den är inte på långa vägar färdig. Den första tiden har hjärnan ett stort överskott av nervceller. Du har säkert hört uttrycket ”use it or lose it”. Det stämmer bra i det här fallet. Grovt sagt kan man säga att de nervbanor som används tillräckligt mycket överlever, och de som inte används dör. Ett intensivt arbete sker hela tiden,
nervcellerna kopplar ihop sig och skapar nätverk. Den här utvecklingen påverkas både av barnets genetiska förutsättningar och den miljön som barnet lever i. På det här sättet formas en hjärna som till stor del präglas av de erfarenheter barnet gör. Spädbarn klarar inte att helt själv reglera svåra känslor och kroppsförnimmelser. De behöver återkommande och förutsägbar hjälp av en viktig vuxen, en anknytningsperson. Vi vuxna vet oftast instinktivt vad som behövs, vi
kramar, vaggar, matar, söver, lugnar och piggar upp. När spädbarnet lever i en miljö som är tillräckligt bra utvecklas hjärnan på ett godartat sätt. Lyhörd och inkännande omsorg i en trygg miljö leder till en hjärna som är inriktad på relationer, att lära sig, att njuta och glädjas.
Traumatisering leder däremot till en hjärna som är inställd på hot och fara. Alarmsystemet blir reaktivt och överaktivt, och de stresshormoner som utsöndras bryter ner istället för att vara till hjälp. Barnet får sämre förmåga till bland annat känsloreglering, empati och inlärning.
Så till frågan – går det att reparera skador på hjärnan som åstadkommits av traumatisering? Svaret är att det finns all anledning att vara positiv. Små barn har god förmåga till
läkning, just eftersom deras hjärnor så starkt är under utveckling. Ju tidigare barnet får hjälp desto bättre. Ibland finns vissa svårigheter kvar, till exempel att reglera känslor och stress, men skillnaden är sannolikt enorm jämfört med hur barnet skulle ha mått och fungerat utan hjälp.
Jag tycker alltså att du kan känna tillit till barnets förmåga att läka. All trygghet, kärlek och lyhörd omsorg som du ger, leder till positiva erfarenheter, som i sin tur blir massor av nya nervkopplingar. Och där i skogen av nya neuronala nätverk, där skapas jättefina förutsättningar för ditt barn.
Varmt lycka till!